Den legendariska gitarrterroristen Thurston Moore från Sonic Youth har på sin andra solosatsning överträffat sig själv på sätt jag inte hade förväntat mig. Även om Psychic Hearts inte var en dålig skiva så bleknar den nu betydligt i jämförelse. Trees Outside The Academy, som är inspelad i J Mascis hemmastudio (där Mascis och gänget även spelade in Dinosaur Jrs senaste skiva) är främst en akustisk affär, där Thurston står för både gitarr och bas, men som längs skivans gång är kantad av gitarrshred och oljud av diverse slag, inte minst från Mascis själv som river av några riff här och där. Andra viktiga nyckelspelare som gästar är Steve Shelley, kollega med Thurston i Sonic Youth, Christina Carter från Charalambides, noisedrottningen Leslie Keffer och många fler.

Stundtals påminner Trees om Sonic Youths senaste alster Rather Ripped (Thurston har valt att arbeta med samma producent även denna gång) med dess avslappnade inställning och mjukare melodier än låt säga allt annat dom producerat. I Honest James möts Thurston och Carters röster i en underbart avskalad duett och i Silver>Blue bjuds vi på Sonic Youths patenterade gittarmys som sträcker sig i flera minuter innan sången åter tar plats. Det är flytande, mjukt och skrämmande vackert. En av skivans största tillgångar är violinisten Samara Lubelski som ger Thurstons redan imponerande låtar ett extra lager och den där sista putten in på melankolins dimmiga vägar. Skivans första halva är så pass jäkla bra att den resterande hälften nästan känns ointressant. Dom klarar inte riktigt av att ta sig över den höga ribban. Plus att Thurston mot slutet faktiskt driver lite ifrån sitt inledande koncept. Vilket är synd. Men dom är inte dåliga på nåt sätt, men balansen blir något skev med en sån pass imponerande och enhetlig öpning. Men som sagt, det är aldrig dåligt eller ointressant, bara en smula ojämnt. Och det kan jag leva med.