Iron & Wine - The Shepherd’s Dog
(Recensioner) Inlagt 1 oktober 2007 av Fredrik Berglund
Sedan debuten The Creek Drank The Cradle har Sam Beam med sitt Iron & Wine släppt en ström av hyllade skivor, singlar och EPs. Med sin lågmälda, och väldigt personliga, folkinfluerade singer-songwriter stil har Beam fått en enig kritikerkår på knä och blivit något av en galjonsfigur för sin genre. The Shepherd’s Dog är hans tredje skiva i ordningen och även om de typiska attributen återfinns, så är det också ett väldigt nytt Iron & Wine vi får ta del av.
Det annars väldigt sparsamma Iron & Wine vi är vana vid har fått nya kläder. En myriad av instrument tar nu sin plats bredvid Beams akustiska gitarr; dragspel, munspel, banjo, elorgel, vibrafon med mera. Ett logiskt antagande vore att samarbetet med Calexico på skivan In The Reins, och deras stil av arrangemang och användandet av flertalet instrument, gav Beam blodad tand. Vad än nu logiken bakom beslutet var, så är det ett lyckat mästerdrag från Beams sida! Även om arrangemangen har tagit en ny vändning så finns den nästan strama mentaliteten bakom dem kvar. Det blir aldrig uppenbart, för övertydligt eller “on the nose” så att säga. Höljet av mystik ligger kvar som en genomskinlig ridå som man får kämpa för att se vad som gömmer sig där bakom. Men när man väl ser igenom så är belöningen stor.
I fenomenala Boy With A Coin bjuds vi på en rytmik helt olikt mot vad vi har hört förrut, kantad med handklapp och otroligt snygga, men diskreta, trummor och som fick mig att le av förtjusning en sen kväll på väg hem från jobbet vilket måste ha fått mig att se ut som ett fån för de andra på tåget, men just denna låt tillhör det allra bästa Beam har gjort. Och House By The Sea för tankarna till ett fuktigt träsk i Louisiana och skulle mycket väl kunnat fungera som soundtrack till Walter Hills film Southern Comfort medan låtar som Carousel och Resurrection Fern mer påminner om Beams tidigare musik där hans dimmiga röst står främst i ledet och musiken strax bakom. Det finns en genomgående musikalisk röd tråd här, men var låt överraskar ständigt med nya helt oväntade grepp. The Shepherd’s Dog är en fröjd för örat och Beams bästa arbete hitills. Bör inte missas.












2 januari, 2008 17:18
Nu heter den ju inte Shepard’s Dog, den heter ju faktiskt Shepherd’s Dog.
3 januari, 2008 21:13
Har ändrat nu