Att jag började lyssna på Headlights kom sig av ren slump, då jag på jakt efter helt andra fakta angående helt andra saker, råkade snubbla över bandets debut EP, The Enemies, som snabbt gav mig något helt nytt att koncentrera mig på. Att detta skedde samtidigt som min fascination för denna sortens mjukpop var som störst skadade ju inte heller. The Enemies EP var en duglig sådan och jag har till minnes att jag spådde något om en lovande karriär och delade ut en optimistisk trea. Med ett flertal skivor bakom sig har bandet nu fått upp tillräckligt med fart för att göra sig själva till ett namn att räkna med. Så vad bör sägas om nya fullängdaren Some Racing, Some Stopping?

Den är lika mysig och varm som tidigare alster (kanske ännu mer än så tillochmed) och bjuder på mjuk och enkel indiepop passande för soliga dagar vid stranden. Inledningsvis är Some Racing, Some Stopping väldigt bra och förhoppningar om en ny dundrande sommarskiva börjar smyga sig in i medvetandet. Market Girl är en sådan där låt som alla andra önskar att dom själva hade skrivit och hade Headlights bara varit lite mer kända, hade den möjligtvis kunnat bli detta års Soul Meets Body (Death Cab For Cutie). Men efter detta så orkar trion inte hålla energin uppe och det hela mynnar ut i relativt karaktärslös pop som inte håller måttet. Åtminstone inte om man vill leka i de stora barnens lekpark. Likt många band, så fungerar Headlights musik i korta perioder. Det är enkelt att plocka ut en till tre behagliga låtar, men på det stora är Some Racing, Some Stopping 30 minuter av ansiktslös popmusik jag skulle kunna leva utan. Bli hellre hänförd av kanadensiska Young And Sexy, vars nya skiva The Arc släpps i dagarna. Räkna med recension från undertecknad.