Great Lakes Myth Societys självbetitlade debut från 2005 visade potential med ambitiösa arrangemang och en blandning av främst engelsk och amerikansk folk-rock, inte helt främmande för fans av band The Decemberists. Compass Rose Bouqet följer definitivt i dess fotspår med härligt utformade arrangemang med blåsinstrument, stråkar, dragspel med mera och bjuder definitivt på några riktiga pärlor som jag mer än gärna sätter på repeat. Inledande Heydays sätter ribban högt, alldeles för högt egentligen, för ingen av de efterföljande låtarna kommer i närheten av dess briljans. Läckert kantad med slidegitarr och ett stiligt komp sätter den fart på skivan på bästa möjliga sätt.

En av skivans större styrkor är den välutformade produktionen som tar fram det allra bästa från var och en av bandets fem medlemmar och deras kompakta sätt att skriva musik. Det är den nattliga och delikata Nightfall in Electric Park ett bra exempel på, som med sina bullriga marschtrummor styr låten framåt som sen är dekorerad med de resterande instrumenten men som i det här fallet bara är grädde på redan utsökt mos. I Days of Apple Pie styr bandet sina fotsteg mot svajande gräsfält och americana i full mundering, utrustade med all tänkbar utrustning som behövs för en sådan här låt. Och tillskillnad från de mer ösiga låtarna ligger njutningen här i den sparsamma attityden.

Skivan håller i stort huvudet högt från början till slut. Nån gång ibland kan jag känna att det är på gränsen att bli lite mycket pub-rock men detta vägs istället upp på andra sätt och gör de små skavankerna godtagbara. Så, bortsett från dessa avvikelser är Compass Rose Bouqet en bra skiva som bjuder på lite av varje helt värdig en genomlyssning eller två. Kanske fler än så.