Bandet må ha ett av de allra bästa namnen i världen, men britternas skepp sjunker sakta men säkert ned till den grumliga bottnen av före detta löften. Från den extremt lovande debuten The Decline Of British Sea Power, som med sina skräniga gitarrer, noise och indieskrammel börjar bandet istället närma sig en variant av mer slipad indierock. Slipad i den bemärkelse att ljudet är fylligt och storslaget, vissa skulle kanske tillochmed kalla det nästintill perfekt!? Men med deras nya sound försvann även all deras personlighet och allt som gjorde bandet intressant från första början.

Skivan indleds pastoralt med rockhymnen All In It för att övergå till väldigt brittisk klämkäck gitarrpop med låten Lights Out For Darker SKies. Även om jag inte fysiskt mår dåligt av att lyssna på Do You Like Rock Music? så känns det hela väldigt bekvämt och intetsägande. Det här är ett genomgående tema på skivan: det är aldrig så pass dåligt för att förtjäna en syrlig sågning men heller aldrig så pass bra för att lyftas fram. Bandet tuffar på i mittfåran med samma behagliga fart nästan rakt igenom. På grund av detta blir det ganska svårt att plocka fram de riktiga snedstegen (bortsett från dess oskarpa framtoning), men ännu svårare att hitta några riktiga höjdpunkter. Med en slags Aracde Fire influerad estetik så blir låten Waving Flags i slutändan duglig och No Lucifer har sina små stunder. Bäst är nog instrumentala The Great Skua som lyckas pumpa upp lite dynamisk stämning. Så med lite vilja går det att hitta små ljusa stunder här och var om man letar, men på det stora hela så driver bandet tyvärr in i anonymitetens mörka skuggor. Tyvärr visade det sig att The Decline Of British Sea Power inte bara skulle bli deras bästa skiva, utan ett förebådande som olyckligt blev till verklighet.