Jag blir intresserad redan när jag hör att John Stanier från Tomahawk är en del av den här kvartetten. Flankerad av medlemmar från Don Caballero och Lynx, inväntar jag med spänning vad han tänker hitta på bakom trumsetet den här gången. Det är bortom all förväntan. När den här episka historien drar igång vet jag inte vart jag ska ta vägen!

Jag har aldrig riktigt förstått folks oförmåga att ta till sig musik med lite tuggmotstånd. Jag vet många med fullkomligt duglig musiksmak som förskräckt ryggar tillbaka när de hör något som går utanför de ramar och regler som de, ofta undermedvetet, målat upp om vad musik bör vara. Personligen har jag alltid varit svag för skivor som kräver lite av mig som lyssnare, skivor som kommer till sin fulla rätt först när man anstränger sig lite, sätter sig ner - och verkligen lyssnar.

Battles första riktiga fullängdare, Mirrored, är precis en sån skiva. Den drar åt alla håll samtidigt, samlar sig, riktar in sig, accelererar, sprider ut sig igen - men är förlåtande nog att ge dig en stadig takt att hålla fast vid. Det här är gudabenådad proggindie utan dess like som tar dig med på en lång resa, kapabel att trollbinda dig från början till slut. Om du ger den chansen.